Allting löser sig…
Hade en sömnlös natt då jag bara låg och vred och vände mig om vartannat. Så var jag dum nog att starta upp datorn igen där jag blev fast i ett samtal med Alice- omg what!!!!!
u must come stay with us !!
Tror ni jag kunde somna efter det att datorn var avstängd? Åh, nej… Jag började tänka hur jag ska hinna med att träffa alla jag vill träffa under den lilla veckan som jag har ”ledig” innan jag far tillbaka till Europa för sommaren. Först vill jag till NYC och träffa Bianca, sen till DC och hänga med gänget som är kvar där. Och så min kära extrafamilj förstås… Men jag hade inte riktigt tänkt tanken att bo hos dem. Vet inte hur jag kommer känna… Att bo i samma hus i 1,5 år och sen plötsligt åka därifrån och vara borta lääänge, och sen återvända? hhm… Men efter Alice kommentar om att jag inte kan tänka tanken att vara i samma trakter och inte bo under samma tak som dem, så får jag nog ta henne på orden. Vi får se hur det blir. Men det löser sig säkert. Problemet jag ofta har är att jag VILL hinna med så mycket, men när jag känner att jag inte riktigt har den tiden blir jag lätt frustrerad – innan jag på ett eller annat sätt lyckas hitta en fiffig utväg och göra det bästa av situationen.. Tidsoptimist is my second name. Men trots den återkommande vanmakten, har jag en känsla långt där nere som alltid säger att ”det löser sig” på ett eller annat sätt.
Vidare så bokade jag idag flyget mellan SFO – Newark. Nattflyg med mellanlandning i Charlotte, Nort Carolina. Vad ska jag ner i södern och göra när jag vill komma till NYC så fort som möjligt? haha
Känns skönt att mer och mer har blivit bokat. Nu kanske jag kan spänna av och känna att jag har lite mer kontroll. Nåväl, kontroll är nog att överdriva. Men förutbestäma planer kanske passar in bättre?
Jag lovar att berätta detaljrikt om den slående resan som stundar i kommande inlägg.
april 18th, 2008 at 4:30 e m
Du tycks ha en benägenhet att sla pa datorn när du inte kan sova, fast i höstas när tidsskillnaden var sned var ju inte jag den som klagade
Kan tänka mig hur det känns för dig, bara att föreställa mig att aka tillbaka till Irland… A, det längtar jag verkligen efter, men att träffa fam R-P skulle kännas helmysko, och ända tycker jag sa mkt om dem.
Hoppas du kommer fram till vad du ska göra, har du möjlighet tycker jag du ska försöka med dina gaithersburgare trots allt, tror det är en san där sak man kanske angrar annars…
Mejlar dig under helgen!
Puss
april 20th, 2008 at 9:42 e m
Skylark : Tack för meddelandet och för att du nästan alltid förstår mig ! Jag ser fram emot mejlet. Men passa på innan jag åker.
Love ya!