Nyårsfunderingar
Egentligen är det nog mest spännnade. Men jag kan inte undgå att känslor av förvirring, ängslan och missmod tränger igenom och infinner sig nästintill ideligt i mina tankar. Ett helt nytt år har börjat. Ett för mig odefinierat sådant. Jag står på ett trappsteg och vet inte vart nästa steg kommer att leda. Jag är uppskriven på en 7,5 p kurs i Interkulturell kommunikation på Högskolan, men det är mest som en backup till X… Ja, just det – till vad?
Många planer och drömmar finnes alltid, för en dagdrömmare är vad jag är. Men livet kändes lättare när allt var bestämt. Då gällde det bara att finna sig i reglerna och göra så gott man kunde. Men nu är det ingen som står och säger vad jag ska göra – det finns bara en herrans massa meningar om vad du borde göra… Det är inte det att jag önskar att någon annan borde bestämma över mig; jag älskar frihet. Men när man står där alldeles själv och förvirrad, vem är det man vänder sig till?
Ska avsluta detta inlägg med att citera Elins blogg: ”Hur många timmar trillade jag inte runt inom de där blåa väggarna, utan att riktigt inse hur bra allt var.” She nailed it. Många lever för framtiden, när man egentligen skulle leva mitt i nuet och riktigt känna hur bra man har det, här och nu.
”The end is nothing, the road is all.”