Melankolisk
Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden. Sisådär 10 år vore lagom… Det finns så mycket jag skulle gjort annorlunda om jag hade den kunskap jag har idag. Det känns som min värld på något sätt har blivit större, ju mer jag har fått resa och se mig omkring. Få lära sig om hur andra människor i världens olika delar har det… Tiden går så oerhört fort. Jag hänger inte med alls. Det känns som jag inte upplever det som händer nu på riktigt. Ibland känns det som att jag lever i en låtsasvärld. Om jag på något sätt skulle kunna ta med mig det jag vet idag och samtidigt få lov att leva om åren vore jag lycklig. Att skruva tillbaka ett decennium vore underbart. Men nu, är det för sent?
I wish I knew how much you meant
At the time when I had the chance to convey
I miss you
Lord, I miss you
Please let me find the right way
I thought I was right
But now I know better
I confess to be wrong
If I could only make amends
Time goes by
And here I stand
All by myself
Looking back on a decade of distortion
Wishing you were here once again
To grab my hand and hold me safe
Now you only exist in my mind
A place which I will always hold near…
© Jenny Macarl.
januari 13th, 2008 at 12:32 f m
Mycket av det där jag kände igen mig i, så har jag också tänkt. Men vad går det att göra åt det nu? Man får försöka låta bli att göra fler saker att ångra.
Har du skrivit dikten? Den är riktigt fin Jen, ”Looking back on a decade of distortion”…
januari 14th, 2008 at 4:20 e m
Tack så mycket!