Nattsvart
Pust. Är färdig med tentan, tror det gick bra, men är annars helt slut i huvudet. Jag har helt tappat glädjen och ”kämparandan”. Varför känns allt så likgiltigt? Och varför ska jag alltid vara endera euforisk eller se allting nattsvart? Det känns som om jag befinner mig på en ensam skogsväg och vet inte när nästa skylt kommer som visar vägen och talar om vart jag är.
Okej, färdig med filosofiska tankar för ikväll…
januari 17th, 2008 at 11:40 e m
Hej Jenny, har inget självklart tips om vad en ska göra när ”kämparandan” försvinner och framtiden är oviss. Men kommer du ihåg sagan om grodan som hade kommit vilse eller vad nu sagan handlade om, den som du fick i uppgift att skriva om när du gick på College i Maryland (writing for children?)och du fick ett antal bilder som hjälp när du skulle skriva berättelsen, jag tror att du kan använda den historien men istället sätta in dig själv som huvudperson istället för grodan samtidigt som du ochså är författaren och med hjälp av ett antal bilder (händelser)som hjälper dig planera inför den närmsta framtiden, även ifall dessa händelser kanske aldrig blir av eller slutligen blir något helt annat än vad du först tänkte.
Vet inte hur mycket jag har svamlat nu men förhoppningsvis så finns det nåt vettigt, och som du vet så finns oftast det mest geniala i det enkla.
Ps. om den historien någonsin blev färdig så tänkte jag bara påminna dig om att jag fortfarande väntar
Ha det /Calle
januari 18th, 2008 at 1:33 f m
Tack Calle! Du är uppskattad! Självklart blir du förste läsaren när boken kommer ut