jenny macarl

who will help you from stop falling into small pieces?

 who will help me when I can’t even help myself

I måndags var jag i Kalmar och träffade Calle. Det var så längesedan vi sågs, så det var verkligen roligt! Vad vi gjorde? Jo, vi besökte bl.a. Netonet, för jag var på jakt efter en ny dvd-spelare. Jag bestämde vilken jag skulle ha och när jag kom till kassan hade dem ingen Internet-kontakt, så jag kunde inte betala med kortet! Så jag fick åka till närmaste automat (ca.10 minuter bort) och ta ut över 2000 kronor i cash. Shit, jag tyckte det var mycket pengar att ha kontant. Men jag åkte direkt tillbaka till affären och hämtade varorna. Efter att ha lämnat Calle vid stationen så åkte jag hem till Ida och lekte med Felix. Det är otroligt vad han växer, framsteg varje gång jag ser honom. Nu var han i en period då han inte ville sova middag. Tillslut fick vi honom att somna dock, och då sov han länge! Han fyller 1 år på fredag. Grattis i förskott!

På fredag åker jag till Malmö. Elin kommer senare på kvällen. Vi ska bo hos farmor, och i helgen ska vi göra Köpenhamn! Yay

Puss så länge

När saker är jobbiga lättar jag antingen mitt hjärta helt och hållet, eller sluter mig som en mussla. Inget är rätt eller fel, det är bra två helt olika sätt att hantera det på. Vissa saker är också lättare att prata om än andra. Men att jag inte skrivit något på bloggen på ett tag är egentligen bara en faktor av för lite inspiraton och för mycket annat att tänka på.

Ibland känns det också fel att skriva om allt. Kanske är det ibland bättre att prata direkt till personer du känner förtroende för, istället för att använda sig av texten som vem som helst kan läsa. Hursomhelst så kommer jag nog återfå energin att skriva. Jag älskar att skriva, har alltid gjort det (okej, kanske inte alltid, men sedan jag lärde mig alfabetets alla bokstäver). Och kreativitet ger kreativitet. Välkomna tillbaka till Jennys värld!

I’ve never been a big fan of chain letters, but even I’ll make an exception now and then and sometimes get happily surprised by the message. This is a list I think we should keep in mind and remember every day… It goes out to all of my friends.

Always try to help a friend in need
 
Believe in yourself
 
Be brave…but it’s ok to be afraid sometimes
 
Study hard
 
Give lots of kisses
 
Laugh often
 
Don’t be overly concerned with your weight, it’s just a number
 
Always try to see the glass half full
 
Meet new people, even if they look different to you
 
Remain calm, even when it seems hopeless
 
Take lots of naps..
 
Be weird whenever you have the chance
 
Love your friends, no matter who they are
 
Don’t waste food
 
RELAX
 
Take an occasional risk
 
Try to have a little fun each day.

…it’s important

Work together as a team
 
Share a joke with friends
 
Fall in love with someone..

…and say ‘I love you’ often

Express yourself creatively

Be conscious of your appearance

Always be up for surprises

Love someone with all of your heart

Share with friends

Watch your step

It will get better

There is always someone who loves you more than you know

Exercise to keep fit

Live up to your name

Seize the Moment

Hold on to good friends; they are few and far between

Indulge in the things you truly love

Cherish every Sunday
 
 
At the end of the day… PRAY
 

……. and close your eyes
  And smile at least once a day!

 Love, Jen

I haven’t felt like writing much lately. It’s been extremely tough on all of my family but we’re doing better, at least most days. I keep thinking about what my friend Donna told me ”I don’t intend making up my mind. I intend dealing with one day at a time till it does not hurt so much”, and that’s exactly how I feel. You never know what will happen. But what I do know is that I’m going to do my very best in supporting my granny in the time she needs me the most. Thanks to all of you who have shown your support in this difficult time. I’ve enjoyed your phone calls, text messages and letters. I haven’t felt like hanging out, but it’s going to change very soon, I promise. So thank you again for caring about me, as I care about you! I love you.

Things are not exactly terrific at the moment. In fact, they are not even close. My grandmother had a stroke a couple of days ago. She is now in the hospital and we went to see her today. To be honest, things could have been a lot worse than they are. She is able to talk, if not with the same energy, and she is able to walk if somebody helps her to get up and use a walker. But still, it was so painful for me to see her struggling with the simplest things; like reaching for a glass of water. Also, her body hurts in several places and it was extremely hard to see somebody you care so much about in such pain.

I haven’t done much but crying and worrying since it happened. We were together the day before the stroke. We walked the dog together, had coffee and talked. My grandmother is not only a ”grandmother” to me. She is also my godmother and one of my dearest friends ever to walk on this earth. She lives very close to my parents house and she has always been there for me. She has been there when I have not had anyone else to talk to. She has always been caring and creative. Even to this day she is a very good role model for me. She never gives up. We may not always think alike, but we do a lot of things in similar ways. When I was younger barely a single day went by that I didn’t see her. When my mother started working, my grandmother took care of me. After I started school I always came to her in the afternoons and she helped me do my homework and made me different snacks or dinner until my mom called and said that she was home. Even when I lived in the states we spoke on the phone a couple of times a week and sent many letters back and forth. I am lucky to have had such a wonderful grandmother play such a significant part of my life. Please don’t take her away from me. I still need her. And I hope she needs me.

You know I can’t smile without you
I can’t smile without you
I can’t laugh
And I can’t sing
I’m finding it hard
To do anything

You see I feel sad when you’re sad
I feel glad when you’re glad
If you only knew
What I’m going through
I just can’t smile without you

Text: Barry Manilow.

Your Jenny will forever love you

I have always loved to dress up - simply because of how fun it is to play and use your imagination to put on ”shows”! During the years I have been a cat in the cutest little pink apron, a queen, a clown, Santa’s wife, a rockstar, a teacher and many more characters…

Yesterday, my fantastic friend, Erik, found some pictures from our childhood and luckily shared them with me. Now I thought I would share a picture with you.

I guess I’m four or five on this one. I cut my yellow paper face-mask myself (as you might see) and later decorated it with lots of colorful glitter.

Thank you to everyone who thought about me on my Birthday! It’s always so good to hear from you. I had a nice day with family and friends. I got a beautiful bouqet of ten bright red roses from a friend and Erik invited me for tea and had bought me an awesome (raspberry flavored) piece of cake from the local bakery ! What a lovely surprise : )

My parents gave me what I like the most – a bunch of cd’s and dvd’s. So I think that will keep me entertained for a while…

This morning my grandmother along with another lady from our community had to go to the hospital for a class so I was their driver. I didn’t really mind, because it gave me the chance to get up early and get more out of the day - which happened to be perfect, since I was able to meet with some friends while I waited for the ladies to be done with class and pick them up.

Fylla år är något som jag egentligen inte tyckt särskilt mycket om på länge. Jag har inget emot en bra födelsedagsfest. Inte heller något emot att ha en alldeles speciell dag för mig. Egentligen har jag ingenting emot att bli äldre heller – jag tycker bara att det går för fort och skulle vilja lugna ner farten lite!!!  Jag kan inte säga att jag känner mig som en speciell ålder, jag känner mig bara som ”jag”. Egentligen ska man nog ta och skita i åldern och ta en skål för livet. Åldern är bara viktig i en människas första levnadsår och kan sedan inte definiera hur du är eller vart du befinner dig i livet. Du är du och inte en särskild siffra. Så *skål* för att du är du!

Dagen innan är jag lätt irriterad och spänd. Men jag ska försöka njuta av åldern som jag har just nu och ta det med ro. Det är allt jag kan göra.

 I don’t get any older. I only get wiser.

Nja, eller fast tvärtom. Jag längtar iväg till ett hem som inte längre finns. Det känns så konstigt att ha bott utomlands på egen hand, för att sedan komma tillbaka till ett liv som inte längre finns. Does that make any sense at all?

Det jag menar är att jag lyckades skapa mig ett liv, hobbies och goda vänner i ett annat land långt härifrån för att sedan återvända till ett gammalt liv som inte ser sig likt ut samtidigt som det på något sätt är precis likadant som det alltid har varit. Ja, jag är förvirrad. Men jag vet inte vad jag vill. Jag vet bara hur jag känner.

Jag längtar hem. Just nu vill jag bara tillbaks. Tror jag…