jenny macarl

Ojoj, nu börjar här bli lite resfebrigt ! Jag förstår inte varför alltid dessa känslor dyker upp precis innan avresa – borde inte jag vara van vid det här laget? Man brukar säga att känslor aldrig förändras, men att man med hjälp av erfarenhet kan lära sig att hantera dem på ett bättre sätt. Det tycker jag låter klokt.

Idag har jag tvättat och packat. Inte lätt att packa så lätt som möjligt, speciellt inte som så mycket slags olika kläder och skor faktiskt behövs under resans gång. Men jag räknar med att kunna köpa lite efterhand när jag märker att något saknas. Jag tror att K och M märker att något är på gång att hända… Jag vaknade tidigt av att bägge djuren låg och sov ovanpå mig. Hallå, så kan jag väl inte sova heller? ss Gulliga är dem i alla fall. Och jag tänker ju inte vara borta ett helt år som sist, så jag tycker inte dem behöver vara oroliga…

Imorgon åker jag och resekompisarna ner till farmor och sover över hos henne innan den tidiga onsdagsmorgonen då vi ska vara på Köpenhamns flygplats. Farmor skrattar åt att jag inte nöjer mig med att ta hem en kille till henne, utan ska ha två ! :p

 Like all great travellers, I have seen more than I remember, and remember more than I have seen.  ~Benjamin Disraeli

This is pretty much what our itinerary looks like during the next couple of weeks. We will start off in Miami for a few days, then meet up with a tour guide and additional members of the group in Orlando on Sunday, where we will begin our 3-week-long camping trek across the country (and with a visit in Mexico). That will be sooo cool.

Btw, ”We” are Carl, Erik and Jenjen

Plus… I’m so happy that I will go to Las Vegas again. This time I have the legal age for all the casinos ! wohoo.

Hade en sömnlös natt då jag bara låg och vred och vände mig om vartannat. Så var jag dum nog att starta upp datorn igen där jag blev fast i ett samtal med Alice- omg what!!!!!
u must come stay with us !!

Tror ni jag kunde somna efter det att datorn var avstängd? Åh, nej… Jag började tänka hur jag ska hinna med att träffa alla jag vill träffa under den lilla veckan som jag har ”ledig” innan jag far tillbaka till Europa för sommaren. Först vill jag till NYC och träffa Bianca, sen till DC och hänga med gänget som är kvar där. Och så min kära extrafamilj förstås… Men jag hade inte riktigt tänkt tanken att bo hos dem. Vet inte hur jag kommer känna… Att bo i samma hus i 1,5 år och sen plötsligt åka därifrån och vara borta lääänge, och sen återvända? hhm… Men efter Alice kommentar om att jag inte kan tänka tanken att vara i samma trakter och inte bo under samma tak som dem, så får jag nog ta henne på orden. Vi får se hur det blir. Men det löser sig säkert. Problemet jag ofta har är att jag VILL hinna med så mycket, men när jag känner att jag inte riktigt har den tiden blir jag lätt frustrerad – innan jag på ett eller annat sätt lyckas hitta en fiffig utväg och göra det bästa av situationen.. Tidsoptimist is my second name. Men trots den återkommande vanmakten, har jag en känsla långt där nere som alltid säger att ”det löser sig” på ett eller annat sätt. 

Vidare så bokade jag idag flyget mellan SFO – Newark. Nattflyg med mellanlandning i Charlotte, Nort Carolina. Vad ska jag ner i södern och göra när jag vill komma till NYC så fort som möjligt? haha
Känns skönt att mer och mer har blivit bokat. Nu kanske jag kan spänna av och känna att jag har lite mer kontroll. Nåväl, kontroll är nog att överdriva. Men förutbestäma planer kanske passar in bättre?

Jag lovar att berätta detaljrikt om den slående resan som stundar i kommande inlägg.

Igår spenderade jag dagen i Ljungbyholm, tillsammans med en gammal kompis från gymnasietiden som jag inte sett på två-tre år. Hon har fått en liten grabb som jag naturligtvis var tvungen att hälsa på

 Vi hade en trevlig dag med fika, promenad och mys med Felix.  Lyckligtvis fick vi aldrig slut på samtalsämnen! Man vet ju aldrig hur det är när man träffar någon som man inte sett på många år när båda har förändrats och gått olika vägar… När fästmannen Fredde kom hem från jobbet åkte vi alla till City Gross. Alltid lika spännande med ny affär… haha

 På kvällen fick jag det här meddelandet av Ida:

hej tack så himla mycket för i dag,de va verkligen jätte kul att äntligen ses… synd att du ska åka,men hoppas på att vi kan ses så snart du kommer hem igen..felix verkade gilla dig och de är kul…hoppas verkligen att vi kan hålla kontakten nu och ses lite då och då du e verkligen e bra vän.ha de så bra nu… många kramar från oss fredde hälsa oxå..

Det var roligt !

Nä Ziggy lille, jag kan inte hitta dig ! Jag ger upp. Nu får du komma fram söting !!!

Nu är det bara drygt en vecka kvar, sen är jag tillbaka i USA !!!  Behöver jag säga att jag längtar otroligt mycket efter att få krama om alla nära och kära igen???

Ja, vad ska man säga… Antar att jag är lika chockad som resten av Sveriges befolkning om mordet på lilla Engla. Varje dag, flera gånger om, i en veckas tid har jag gått in på olika nyhetssidor för att se om hon har hittats. Hittat henne oskadd. Idag kom beskedet. Tyvärr inga goda nyheter En sjuk man har bestulit en liten flickas barndom och framtid. Förtstört en mammas liv. Skakat ett helt samhälle och ett helt land. Det är inte rättvist, det är inte rättvist.

 Det är en sådan otäck och grym värld vi lever i. Man blir ju mörkrädd och illamående på en och samma gång. Ingen människa har rätt att skada en annan människas liv. Skadar man en person skadar man en hel familj, ett helt samhälle, ett helt land. Ska vi verkligen behöva leva i en värld där vi ska vara rädda för att låta barnen leka utomhus?  Vad ska vara farligt med en cykelrunda förutom att glömma ta på sig hjälmen eller råka få några skrubbsår? Ingenting, skulle jag vilja säga. Men det kan jag inte. Inte som världen ser ut idag.

 Så sluta göra varandra illa. Visa kärlek. Visa respekt. Tillsammans kan vi göra världen bättre.

Bless all the angels.

“When you have come to the edge of all light that you know and are about to drop off into the darkness of the unknown, FAITH is knowing one of two things will happen: there will be something solid to stand on or you will be taught to fly.”

- Patrik Overton

We miss you so much! Please come back home.

He is 10 months old and has been gone since last Friday night. We hope he is okay, but who really knows? He has never been gone for this long before. :(

I want to keep faith and don’t give up hope for his return.  Every time I open the front door I wish he will be there waiting for us to let him in. I have grown very attached to him so the feeling of loosing him so soon is almost unbearable…

Please keep your fingers crossed for him to come back home before long.

My darling,

where have you gone?

Do you still remember me,

even if it has been so long.

If I could only see you again,

I would tell you all the things you would like to hear.

Just believe me,

and be a dear

and please show me where.

An old fashioned picture of me in my beloved hat. haha

© Jenny Macarl.