Enligt Facebooks test är jag mest lik Elvis. Is that a good or bad thing!? Jag har ju faktiskt varit hemma hos honom i Memphis, besökt hans främsta recording studios och t o m provat att sjunga i en av hans gamla mickar… but it sure didn’t sound like Elvis, I promise you that! 
Om jag hade varit låtskrivare är nog det här något av stilen som skulle kunna komma ifrån mig. Den här låten tycker jag är jättefin! Orginalet är framfört av Tom Waits, men jag föredrar Norah Jones versionen. Hon sjunger ljuvligt, enkelt och avslappnat.
Well I stumbled in the darkness
I’m lost and alone
Though I said I’d go before us
And show the way back home
Is there a light up ahead
I can’t hold on very long
Forgive me pretty baby but I always take the long way home
Money’s just something you throw
Off the back of a train
Got a head full of lightning
A hat full of rain
And I know that I said
I’d never do it again
And I love you sweet baby but I always take the long way home Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Gjorde ett test på Facebook. Vilken musikstil är du?
Är jag verkligen en arg hårdrockare? Sant, jag gillar viss hårdrock. Men jag är inte arg… så ofta! Sant är också att jag är rätt bra på att headbanga !! 
Bruce Dickinson är en mycket bra sångare. Och Iron Maiden har varit med lääänge. Den här låten gillar jag.
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Efter att inte ha följt Melodifestivalen någonting på 2 år, tyckte jag det var min plikt som svensk medborgare att sätta mig in i årets tävling! haha Nåväl… Förra veckan så tyckte jag inte några låtar alls var särskilt bra. Amy Diamand är väldigt duktig, men låten var inte någon märkvärdig. Den jag tyckte var bäst kom inte ens vidare till de fem bästa ! Tydligen har jag och svenska folket inte samma smak. Låten heter That’s Love av Michael Michailoff.
Denna omgången tyckte jag var mycket bättre dock. Svenska folket röstade rätt ! Sanna Nielsens låt Empty Room var underbar !!! Och Rongedal är tuffa… 
Carola och Andréas måste ha blivit förvånade över att inte komma till direktfinal, men det kan nog vara nyttigt för dem… I en melodifestival ska man ju rösta på låten, inte bara för att det är erkända artister som representerar den. Go Sanna !!!
Vad tyckte ni?
This is a very good song with some deep words in it. Sometimes we all just have to admit to mistakes we've made, and move on, no matter what.
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Emma tipsade mig häromdagen om The Killers. Hon hade tydligen blivit väldigt förtjust i dem och hade en låt som heter Jenny was a friend of mine. Då var jag ju bara tvungen att lyssna med en gång och dem är riktigt schyssta !
Den här låten heter Smile like you mean it.
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Livet är inte lätt ibland. It definitely comes with its up and downs and high and lows. Det viktiga är då att veta att man har personer som bryr sig om en. Att livet trots allt går vidare. Även om det inte känns så för stunden. Det är också viktigt för omgivningen att visa att de bryr sig !!! Speciellt när livet känns extra jobbigt… Det är alltid bättre att säga något, än ingenting alls.
Även om de flesta säkert skulle välja att vara lyckliga på heltid om möjligheten fanns, så tror jag att det faktiskt kan vara hälsosamt att nå botten ibland för att sedan kunna känna sig riktigt riktigt lycklig emellanåt och vara tacksam för allt det fina som faktiskt också existerar i denna tokiga värld.
Här kommer ett litet filmklipp som jag ikväll vill skänka till en av mina vänner som har det jobbigt just nu - I will always love you. Samt ett litet budskap till mina övriga läsare - var rädda om varandra !
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Ikväll var mamma, pappa och jag och såg Music Row med Jill Johnson m.fl. Det blev den första konserten som jag sett i Sverige på flera år! (om man inte räknar med ett sneak peak på Måns Cara Mia i somras!)
Jill Johnson imponerade. Hon har en stark röst, scennärvaro och är allmänt klämtjäck. Till skillnad från Barrans recencent tyckte jag bäst om de akustiska låtarna. Dessutom fanns det många duktiga (och snygga) musiker i bakgrunden – alltid ett plus !
Det roligaste var dock att jag fick möjlighet att berätta lite US-anekdoter för Jill, som ”när barnen skulle höra svensk musik i bilkön…” (Efter den händelsen blev Alice ett stort Jill-fan, gick och trallade på låtarna och vi hittade t o m på snygga moves till en låt, speciellt lämpad för bilen såklart!) Nu har jag i alla fall fått en stor hjärtlig autograf signerad till my lil’ sis!! I wonder what she will say about that !?
I want her hair!! It's so purdy !
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Paolo Nutini vill jag gärna uppmärksamma. En sån stjärna!
These Streets är låten jag fastnat mest för… Hans stil är enkel, men med så mycket känsla.
”Born and raised in Paisley, Scotland, Paolo Nutini is a 20-year-old singer/ songwriter blessed with a soulful, passionate voice and the natural gift of being able to tell a story in a song. Like many of the truly inspired singer/songwriters before him, Nutini has absorbed the soul of classic artist from both sides of the Atlantic and channeled it into something original, captivating, and dynamic.”
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
De senaste dagarna har jag verkligen kämpat hårt för att depp-tjejen ska försvinna och Miss Positive (som min kompis alltid kallar mig när jag visar mitt goda humör) ska återinfinna sig. Det är svårt, men jag försöker verkligen göra mitt bästa. Och vad mer kan jag göra?
Jag har alltid tyckt mycket om Eagle-Eye Cherry. ”Don’t Give Up” passar perfekt in på mitt humör just nu. It sure does speak to my heart!
Now we’re breaking away
From what holds us down
This could be the day
That brings out the light
Yes we must believe
That it’s going to get better
Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.
Sedan jag kom hem från CA har jag helt vänt upp och ned på dygnsrytmen och min sömn. Jag vill sova fram tills lunch (eller gärna ännu längre) och vara vaken fram till gryningen. Det känns som om jag är tillbaka in i Eastern time zone, trots att det var ett halvår sedan jag flyttade. Den här livsstilen har fungerat ganska så smärtfritt ändå – förutom en del dagar då det är morgonföreläsning på schemat… Då är Jen inte på bästa humör. Som häromdagen; kunde inte somna förrän fem då pappa gick upp för att äta frukost, och själv skulle jag upp halv åtta. Åh, jag förstår väl att jag behöver göra något åt det. Jag ska försöka. Herble tea, dull books, relaxing music, no computer, lots of excersise during the day…
Jag ska börja med en långpromenad med Millan i Slottsskogen.
(Matchbox 20 är underbara).