jenny macarl

Livet är inte lätt ibland. It definitely comes with its up and downs and high and lows.  Det viktiga är då att veta att man har personer som bryr sig om en. Att livet trots allt går vidare. Även om det inte känns så för stunden. Det är också viktigt för omgivningen att visa att de bryr sig !!! Speciellt när livet känns extra jobbigt… Det är alltid bättre att säga något, än ingenting alls.
Även om de flesta säkert skulle välja att vara lyckliga på heltid om möjligheten fanns, så tror jag att det faktiskt kan vara hälsosamt att nå botten ibland för att sedan kunna känna sig riktigt riktigt lycklig emellanåt och vara tacksam för allt det fina som faktiskt också existerar i denna tokiga värld.

Här kommer ett litet filmklipp som jag ikväll vill skänka till en av mina vänner som har det jobbigt just nu - I will always love you. Samt ett litet budskap till mina övriga läsare - var rädda om varandra !

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Underbara dag! Vaknade upp med sol och lite senare semla med mamma och mormor! Jättegott ! Jag har inte ätit någon semla på flera år, så jag tyckte det var riktig fest och faktiskt mycket godare än jag kommer ihåg det. Denna gången åt jag t o m mandelmassan : ) å så blir man ju så glad när solen tittar fram !

Detta hittade jag på Wikipedia: 

Fettisdagen är i Kristendomen den sista dagen i fastlagsveckan och fastan börjar nästa dag, på askonsdagen. Fastlagsveckan är den period då man äter upp sig inför de sju veckornas fasta före påsk. I flera katolska länder är det karneval under fastlagen, efter orden carne och vale som betyder ”kött farväl”. Det finns belägg för att namnet fettisdag använts i Sverige redan 1594 och ordet återfinns i många språk, bl.a. i franskans ord för karneval: mardi gras. I Skåne och Danmark var det dock på måndagen som man åt de fyllda bullarna, därav den skånska benämningen bullamåndag (”bollemandag” på danska).

 Blev det någon semla för dig ?                                                                                                            

Efter att Alice fått mitt meddelande fick jag det här svaret tillbaka :

omg jenny thats soo sweeet
ur amazing ily
i want to visit this summer if ur availiable
i miss u so much

Klart hon är välkommen! : )

Ikväll var mamma, pappa och jag och såg Music Row med Jill Johnson m.fl. Det blev den första konserten som jag sett i Sverige på flera år! (om man inte räknar med ett sneak peak på Måns Cara Mia i somras!)

Jill Johnson imponerade. Hon har en stark röst, scennärvaro och är allmänt klämtjäck. Till skillnad från Barrans recencent tyckte  jag bäst om de akustiska låtarna. Dessutom fanns det många duktiga (och snygga) musiker i bakgrunden – alltid ett plus !

Det roligaste var dock att jag fick möjlighet att berätta lite US-anekdoter för Jill, som ”när barnen skulle höra svensk musik i bilkön…” (Efter den händelsen blev Alice ett stort Jill-fan, gick och trallade på låtarna och vi hittade t o m på snygga moves till en låt, speciellt lämpad för bilen såklart!) Nu har jag i alla fall fått en stor hjärtlig autograf signerad till my lil’ sis!! I wonder what she will say about that !? 

I want her hair!! It's so purdy !

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Paolo Nutini vill jag gärna uppmärksamma. En sån stjärna!           

These Streets är låten jag fastnat mest för… Hans stil är enkel, men med så mycket känsla.

”Born and raised in Paisley, Scotland, Paolo Nutini is a 20-year-old singer/ songwriter blessed with a soulful, passionate voice and the natural gift of being able to tell a story in a song. Like many of the truly inspired singer/songwriters before him, Nutini has absorbed the soul of classic artist from both sides of the Atlantic and channeled it into something original, captivating, and dynamic.”

För mer info tryck.

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.

Det blåser något otroligt här ! Nästan så att man tror att taket ska flyga bort och alla fönster skall krossas… Nu ska jag ta skydd på bottenvåningen där tryggheten finns och se en film.

Idag fyller min morbror K jämnt! Mormor har bjudit oss på tårtkalas ikväll. Själv är han i Spanien, men klart vi ska fira ändå! Det är ju mormors förtjänst att han finns liksom…

Hoppas du har det fin-fint !

Förra veckan var jag hos i Malmö hos A-L. Vi hade jättehärligt tillsammans; lagade god mat, gick härliga promenader i solen (och blåsten), shoppade, spelade spel och myste framför TV:n.

I fredagskväll mötte jag upp med kära extrabror, hans flickvän och några andra polare för discobowling. Och må ni tro- jag tror faktiskt jag vann! Jag säger tror, för vi spelade i två timmar och poängen räknades samman i olika sessioner och när tiden gick ut blev hela tavlan svart innan vi hann se totala summan. Men jag är 99% säker att jag blev 1:a, Erik 2:a och B1 3:a.  Efteråt blev det en god drink i baren… 

Resten av helgen blev lugn. De varnade för stormvindar. Träningen blev det inget av med. Jag hade för ont i kroppen för att träna, och var för sötsugen för att hindra godismonstret att komma fram. Imorgon ska jag träna igen.

”Don’t cry because it’s over, SMILE because it happened.”

Det känns som all fysisk och meditativ träning, tillsammans med ändrad kost verkar ge resultat i humöret. Jag mår bättre! I’m getting stronger. I’m getting happier.

 Jag sitter inte vid datorn lika mycket som jag gjorde ett tag. Däremot har det blivit en hel del long-distance phone calls. Inte mig emot, jag har inte behövt betala ; ) En kompis till en kompis, som numera är min kompis, bor i England och ringde mig häromdagen. Hennes första reaktion var ”You sound so American!” Eftersom det var en britt jag talade med tog jag det inte som något smicker, men det skulle jag tydligen göra enligt henne.  Det gjorde mig naturligtvis glad. 7 månader har gått sedan jag lämnade landet och jag har inte pratat så värst mycket annat än svenska sedan dess. Jag däremot får lov att säga att jag tycker British English är himla vackert!

Jag ska fortsätta med träningen!

Mycket kärlek//Jen

De senaste dagarna har jag verkligen kämpat hårt för att depp-tjejen ska försvinna och Miss Positive (som min kompis alltid kallar mig när jag visar mitt goda humör) ska återinfinna sig. Det är svårt, men jag försöker verkligen göra mitt bästa. Och vad mer kan jag göra?

Jag har alltid tyckt mycket om Eagle-Eye Cherry. ”Don’t Give Up” passar perfekt in på mitt humör just nu. It sure does speak to my heart!  

Now we’re breaking away
From what holds us down
This could be the day
That brings out the light
Yes we must believe
That it’s going to get better

Please enable Javascript and Flash to view this Flash video.